Vad är egentligen skillnaden på upcycling, recycling och downcycling?

På Mini MBA i Sustainability Management & ESG får du redskaberne til at gøre jeres business (endnu) mere bæredygtig.

Det finns numera många begrepp som beskriver de processer där avfall eller spillprodukter återanvänds. Och det kan vara svårt att få kläm på vad som skiljer dem åt. Därför har vi bestämt oss för att förklara skillnaden mellan upcycling, recycling och downcycling.

Definition av upcycling, recycling och downcycling

Det ligger nästan i själva orden. Skillnaden mellan upcycling, recycling och downcycling handlar om huruvida det skapas en produkt med högre, lägre eller samma värde jämfört med den produkt man hade från början.

Upcycling beskriver den process där man genom att behandla eller bearbeta en produkt skapar ett högre värde än produkten hade från början. Ett exempel på upcycling är om man använder rester från klädproduktion för att göra nya produkter – till exempel genom att tillverka andra kläder eller sy väskor av restprodukten.

Syftet med upcycling är att återanvända spillprodukter och att undvika att behöva använda nya resurser. Det handlar alltså om att använda så mycket som möjligt av de restprodukter man har och ge avfall och spill nytt liv.

Recycling är när man ger ett material eller en produkt samma värde som det hade från början. Med andra ord handlar det om att behålla en produkt eller ett material i den cykel det redan befinner sig i. Det låter kanske krångligt. Men det är mer rättframt än man skulle kunna tro.

Vårt pantsystem är ett bra exempel. Här återvinns glas, plast och metall. Och på så sätt stannar materialet i samma cykel på längre sikt i stället för att bli avfall. Realistiskt sett kan de här materialen dock inte återvinnas i all evighet. Därför menar en del kanske att återvinning av pantprodukter i stället utgör downcycling, som är den sista formen av återvinning.

Downcycling sker när en produkt omvandlas till en annan produkt som har ett lägre värde än produkten hade från början. Det kan kanske låta som en dålig lösning. Men det är det faktiskt inte (åtminstone inte alltid). Det är nämligen inte alltid möjligt att upcycla och recycla produkter, och när så är fallet är det bättre att downcycla än att låta materialet gå till spillo.

Ett exempel på downcycling är när gamla tygrester görs om till trasor och disktrasor. Även om disktrasor och trasor för de flesta inte har samma värde som kläder, är det ändå bättre än att slänga dem.

Vill ni vara med och sätta klimatet på dagordningen? På Mini MBA i Sustainability Management får ni konkreta handlingsplaner och strategier för ert arbete med hållbarhet och FN:s globala mål.

Gränserna är flytande

Det kan vara svårt att skilja de tre begreppen åt. Och som konsument behöver man inte kunna dem utantill, eftersom det ofta är svårt att placera produkter i bara en kategori.

Ta det tidigare nämnda exemplet med pantsystemet. Handlar det i själva verket om downcycling snarare än recycling, när produkten inte kan återvinnas för evigt? Och finns det egentligen produkter som kan återvinnas i all evighet?

Ett annat problem med de tre begreppen är hur man ska bedöma värde. Vad är värde, och vem ska värdet gagna? För vissa känns det kanske likgiltigt att återvinna tygrester till trasor, medan det för andra är en viktig sak.

Återvinning kräver innovativa lösningar

Poängen måste i stort sett vara att vi ska bli bättre på att utnyttja de resurser vi har och hitta på nya innovativa lösningar för spillprodukter. Det handlar alltså om att se möjligheter i stället för begränsningar och våga utmana det sätt vi brukar göra saker på.

Vill ni göra skillnad för den hållbara utvecklingen i er organisation? På Mini MBA i Sustainability Management kommer ni hela vägen runt FN:s globala mål och hållbarhet. Läs mer om utbildningen här.